Den industriella revolutionen
- Dela artikel:
Den industriella revolutionen har inneburit att vi sedan år 1850 producerar 20 gånger mer per invånare samtidigt som arbetstiden har halverats.
Spädbarnsdödligheten har reducerats till en femtiondel och medellivslängden har nära nog fördubblats efter den industriella revolutionen. Bostads- och arbetsmiljöerna har förbättrats, utbildningsnivån har höjts och fler möjligheter finns till intressanta fritidsaktiviteter.
Det är den ekonomiska utvecklingen som har möjliggjort detta. Fördelningspolitik och förhandlingar mellan arbetsmarknadens parter är också viktiga. Men utan ekonomisk tillväxt, kan politiker eller parter aldrig åstadkomma betydande förbättringar för alla människor.
150 år av tillväxt
”Utan tvivel finns saker som är tillgängliga för dagens arbetare och som Ludvig XIV själv gärna skulle ha velat äga, men som låg utom räckhåll för honom, exempelvis modern tandvård. På det hela taget så hade emellertid en budget som låg på Kung Sols nivå inte mycket att vinna på kapitalismens framsteg. Elektriskt ljus är inte av något särskilt värde för en man som har pengar att köpa hur mycket ljus som helst och som kan avlöna tjänare för att tända dem. [...] Det är de billiga materialen, konfektionskläderna, de fabrikstillverkade skorna, bilarna o.s.v. som är de typiska framstegen för den kapitalistiska tillväxtekonomin. De är som regel inte framsteg av någon större betydelse för den som redan är mycket rik. Drottning Elisabeth I ägde silkesstrumpor. Tillväxtekonomins framsteg består inte i att framställa mer silkesstrumpor för drottningar, utan att se till att de i utbyte mot en allt mindre arbetsinsats kommer inom räckhåll för de flickor som jobbar i fabriken.”
Joseph Schumpeter, österrikisk-amerikansk ekonom.